Det är som om jag inte förstår mig på livet.
Inte dig, inte folk runtomkring, och inte ens mig själv.
Jag förstår inte meningen med allting, varför saker blir som dom blir.
Jag finner inte svaren. Jag förstår inte hur jag ska finna svaren.
Ibland kanske det är bäst att låta bli att försöka?